... den andra påbörjad. Stickar från tån upp, mönstret är ett hopkok av olika vantmönster och egna krumelurer. Jag är riktigt nöjd, faktiskt, utom att hälen inte blev så bra när man tittar nära. Måste nog ha en enfärgad rand längs den.
Färgen är mer blå än turkos. Och så ligger Wilhelmina i ljuvaste alpacka på blockning, mer får ni se i morgon.
![]()
En liten nål i varje picot :-)
... och så har min huggkubbe gått i tre delar och när jag mödosamt sågat mig en ny och ännu mer mödosamt gjort hålet jag behöver för vedklyven så sprack den nya nästan med en gång plus att den visade sig vara oduglig som huggkubbe eftersom stammen vuxit lite vriden och när jag slog på den välte eländet. Man kommer ju inte undan arbetet, flätorna flyger och svetten rinner när jag väser "sprick din ##@@@*#!!!@!" och slungar ned tyngden med all kraft jag äger - så det klart att kraften mot huggkubben är rätt rejäl.
I alla fall, börjar få en fin vedstapel nu och inte för att skryta (ok då, lite skryt), utan mest för att det känns så härligt att kunna åstadkomma min egen ved får ni här bildbeviset. Trots min knasiga rygg och nacke, trots att jag är en asfaltsblomma och trots allt annat - detta har jag åstadkommit. Själv. Det syns inte på bilden men jag har spikat ihop ett galler undertill för att veden skulle komma upp från marken, och det är tak över, tänkt som cykelskydd egentligen (det har inte jag byggt).
![]()
Nöjd med detta sökte jag minsann till och med ett jobb idag. Två dagar i veckan och jag tyckte för en gångs skull att beskrivningen var riktad direkt till mig. Haha, det blir väl inget med det, men stort steg för mig att söka jobb.![]()
Färgen är mer blå än turkos. Och så ligger Wilhelmina i ljuvaste alpacka på blockning, mer får ni se i morgon.
... och så har min huggkubbe gått i tre delar och när jag mödosamt sågat mig en ny och ännu mer mödosamt gjort hålet jag behöver för vedklyven så sprack den nya nästan med en gång plus att den visade sig vara oduglig som huggkubbe eftersom stammen vuxit lite vriden och när jag slog på den välte eländet. Man kommer ju inte undan arbetet, flätorna flyger och svetten rinner när jag väser "sprick din ##@@@*#!!!@!" och slungar ned tyngden med all kraft jag äger - så det klart att kraften mot huggkubben är rätt rejäl.
I alla fall, börjar få en fin vedstapel nu och inte för att skryta (ok då, lite skryt), utan mest för att det känns så härligt att kunna åstadkomma min egen ved får ni här bildbeviset. Trots min knasiga rygg och nacke, trots att jag är en asfaltsblomma och trots allt annat - detta har jag åstadkommit. Själv. Det syns inte på bilden men jag har spikat ihop ett galler undertill för att veden skulle komma upp från marken, och det är tak över, tänkt som cykelskydd egentligen (det har inte jag byggt).
Nöjd med detta sökte jag minsann till och med ett jobb idag. Två dagar i veckan och jag tyckte för en gångs skull att beskrivningen var riktad direkt till mig. Haha, det blir väl inget med det, men stort steg för mig att söka jobb.
