Ibland blir man påmind om hur skört livet kan vara, och hur svårt. Jag skrev ett mail till en gammal skolkompis och fick svar från hennes man. Så grått och tungt det blev och så många olika känslor det rev upp. Någon gång i våras klippte jag ned gullrankor och planterade fyra krukor till henne, som hon skulle plocka upp vid tillfälle. Dem har jag kvar. Fyra krukor med gullrankor. Det blev aldrig något tillfälle. Det får mig att tänka att man inte ska förlita sig på att tillfällen uppstår av sig själva, utan skapa dem. Inte för att gullrankorna gjort någon skillnad. Men ändå.![]()
