Häromdagen fick jag post. Ett brev! Ett riktigt brev. Inte i brevlådan, för samtidigt kom mitt nya telefonabonnemang och brevbäraren hade råkat få det med sig i stället för att lämna det på postens utlämningsställe, så han kom och knackade på för underskrift.
Min kära syster hade skrivit brevet och skickade mig egenhändigt spunnet garn, ett härligt ullgarn, att sticka halvvantar till mina värkande händer.
![]()
Man ser inte ännu hur det blir, i alla fall inte på den här bilden, men det är väldigt trevligt att sticka med och blir behagligt. Dessutom alla trevliga känslor i omtanken (tack igen!) och en sorts genuin känsla i att veta varifrån garnet kommer. (Glöm inte sländan, jag måste prova detta...:)
För övrigt är jag rätt stolt, för nu har jag skrapat, slipat, sopat, tvättat, grundoljat, grundmålat och färdigmålat (2 lager) alla fönster i min stuga. Kittat på några ställen. Sju fönster med sammanlagt tretton fönsterrutor låter inte så mycket känner jag, men det har tagit åtskilliga timmar... Fönsterblecken har genomgått ungefär samma behandling, fast med rostskyddsgrundfärg och annan färdigfärg.
Svårast var treluftsfönstret som sitter parallellt med trappan vid dörren. Där står man glad och skrapar i perfekt höjdnivå, flyttar sig lite åt höger och wooops trillar man ned en nivå... Det är ju liksom själva vitsen med en trappa, att man byter nivå. Men värdelöst ur fönsterskrapar-synpunkt. Dessutom gick det ju inte att placera trappstegen eller pallen på andra ställen än högst upp och längst ned.
Nu ska jag ha ledigt i några dagar och bara myspysa i sol och vind. Skörda kryddor, vinbär och sockerärter. Läsa ikapp på andras bloggar. Läsa "Konsten att vara kvinna" (kan vara på tiden att jag lär mig den konsten kan man tycka...). Och sticka, förstås.
![]()
Min kära syster hade skrivit brevet och skickade mig egenhändigt spunnet garn, ett härligt ullgarn, att sticka halvvantar till mina värkande händer.
Man ser inte ännu hur det blir, i alla fall inte på den här bilden, men det är väldigt trevligt att sticka med och blir behagligt. Dessutom alla trevliga känslor i omtanken (tack igen!) och en sorts genuin känsla i att veta varifrån garnet kommer. (Glöm inte sländan, jag måste prova detta...:)
För övrigt är jag rätt stolt, för nu har jag skrapat, slipat, sopat, tvättat, grundoljat, grundmålat och färdigmålat (2 lager) alla fönster i min stuga. Kittat på några ställen. Sju fönster med sammanlagt tretton fönsterrutor låter inte så mycket känner jag, men det har tagit åtskilliga timmar... Fönsterblecken har genomgått ungefär samma behandling, fast med rostskyddsgrundfärg och annan färdigfärg.
Svårast var treluftsfönstret som sitter parallellt med trappan vid dörren. Där står man glad och skrapar i perfekt höjdnivå, flyttar sig lite åt höger och wooops trillar man ned en nivå... Det är ju liksom själva vitsen med en trappa, att man byter nivå. Men värdelöst ur fönsterskrapar-synpunkt. Dessutom gick det ju inte att placera trappstegen eller pallen på andra ställen än högst upp och längst ned.
Nu ska jag ha ledigt i några dagar och bara myspysa i sol och vind. Skörda kryddor, vinbär och sockerärter. Läsa ikapp på andras bloggar. Läsa "Konsten att vara kvinna" (kan vara på tiden att jag lär mig den konsten kan man tycka...). Och sticka, förstås.
