Efter en väldig kamp med en förkylning som varken bröt ut eller gick över börjar jag nu att åtminstone tänka att jag piggnar nog till nu. Blev lite virkat...
![]()
... och stickat...
![]()
![]()
![]()
...men mest har jag gjort ingenting. Jag gillar egentligen att göra ingenting, men då ska det vara av eget val - inte för att jag inte förmår! Sjalen är en Singoalla till, denna gång i Fame trend paljett, lite fluffig och glittrig. Jag var orolig att det skulle vara knöligt att sticka med paljetterna, men det var bara när man skulle fästa trådar som de var i vägen.
Nu har jag stickat tre stycken Singoalla-sjalar så nu är jag lite less på den. De är väldigt olika, en röd i grövre garn, en väldigt grön och slät och så den här. (De kallas Esmeralda där, eftersom det var arbetsnamnet på designen.)
Igår talade jag med sonen i Florida via Viber (fantastiskt, det lät som om han var i nästa rum, dessutom är det gratis via Viber). Idag 8.30 (Florida-tid) flyger han iväg mot Korea. Flygresan tar 15 timmar och han är framme måndag kväll (Korea-tid). Eftersom jag brukar ligga 6 timmar före honom betyder det att han flyger ikapp mig och kör om med 9 timmar. Och på hemvägen, då borde det väl bli så att han startar och kommer fram samtidigt? Hm. Tid är ett konstigt ting. Ta bara detta att det här är min yngste, min lille - ni vet! - och så åker han ensam på jobb-resa till Korea. Från Florida... milda makter. Jag minns ju så väl hur han brukade lägga handen på min hals när han var sömnig och satt i min famn... jag misstänker att han tyckte om att känna min puls där.
Nä, nu får jag lägga mig ner en stund igen, och fundera på alla saker man skulle kunna göra.![]()
... och stickat...
...men mest har jag gjort ingenting. Jag gillar egentligen att göra ingenting, men då ska det vara av eget val - inte för att jag inte förmår! Sjalen är en Singoalla till, denna gång i Fame trend paljett, lite fluffig och glittrig. Jag var orolig att det skulle vara knöligt att sticka med paljetterna, men det var bara när man skulle fästa trådar som de var i vägen.
Nu har jag stickat tre stycken Singoalla-sjalar så nu är jag lite less på den. De är väldigt olika, en röd i grövre garn, en väldigt grön och slät och så den här. (De kallas Esmeralda där, eftersom det var arbetsnamnet på designen.)
Igår talade jag med sonen i Florida via Viber (fantastiskt, det lät som om han var i nästa rum, dessutom är det gratis via Viber). Idag 8.30 (Florida-tid) flyger han iväg mot Korea. Flygresan tar 15 timmar och han är framme måndag kväll (Korea-tid). Eftersom jag brukar ligga 6 timmar före honom betyder det att han flyger ikapp mig och kör om med 9 timmar. Och på hemvägen, då borde det väl bli så att han startar och kommer fram samtidigt? Hm. Tid är ett konstigt ting. Ta bara detta att det här är min yngste, min lille - ni vet! - och så åker han ensam på jobb-resa till Korea. Från Florida... milda makter. Jag minns ju så väl hur han brukade lägga handen på min hals när han var sömnig och satt i min famn... jag misstänker att han tyckte om att känna min puls där.
Nä, nu får jag lägga mig ner en stund igen, och fundera på alla saker man skulle kunna göra.
