För ett tag sedan stickade jag den här grytlappen av några smånystan oidentifierat garn som jag tyckte kändes tovningsvänligt. Hittills har den motsatt sig detta med beundransvärd envishet.
Den är inte så sned som den ser ut på bilden, utan har korvat ihop sig lite bara. 30x32 cm, nu ska jag göra ett sista försök att tova den så får vi se. Annars KAN man ju faktiskt vika den dubbel och använda som grytlapp ändå. För vad ska man annars ha den till?
![]()
För liten som frostskydd på bilens framruta, för tunn för att vara sittunderlag, för kort som halsduk och för stor som näsvärmare.
"Talade" just med yngste sonen i Korea, apropå frost - han berättade att det var 0 grader där i morse. Ute och inne, oisolerad fabriksbyggnad. Han hade på sig linne, t-shirt, långärmad lite tjockare t-shirt, luvtröja och jacka. Men han verkade vid gott mod, alltid skönt att höra. Numera heter han Jay (bokstaven J på engelska alltså) för varken i Florida eller Korea klarar de tydligen hans namn...
Jo, och måste berätta! Igår var jag SUR. Jättesur, mungiporna i slokande rosett under hakan liksom. Av olika skäl som jag inte ska belasta er med. I alla fall lyckades jag krångla på mig kappan trots hakrosetten och komma mig iväg till brevlådan i mörkret (behöver reflexer men hittar ju inga!). Och halar upp ett knöligt kuvert ur lådan. Hm...? äldste sonens handstil? Japp, från son med sambo! Ett grönt kort (eftersom jag inte längre har det så grönt runt mig) och några Dumle-kolor! Om ni gissar att mungiporna frigjorde sig ur rosetten och riktigt snärtade uppåt öronen med spänst och glädje så, vad kan jag säga, ja, ni gissar rätt! Kolorna är uppätna men mungipornas riktning hänger liksom kvar lite idag...
![]()
Den är inte så sned som den ser ut på bilden, utan har korvat ihop sig lite bara. 30x32 cm, nu ska jag göra ett sista försök att tova den så får vi se. Annars KAN man ju faktiskt vika den dubbel och använda som grytlapp ändå. För vad ska man annars ha den till?
För liten som frostskydd på bilens framruta, för tunn för att vara sittunderlag, för kort som halsduk och för stor som näsvärmare.
"Talade" just med yngste sonen i Korea, apropå frost - han berättade att det var 0 grader där i morse. Ute och inne, oisolerad fabriksbyggnad. Han hade på sig linne, t-shirt, långärmad lite tjockare t-shirt, luvtröja och jacka. Men han verkade vid gott mod, alltid skönt att höra. Numera heter han Jay (bokstaven J på engelska alltså) för varken i Florida eller Korea klarar de tydligen hans namn...
Jo, och måste berätta! Igår var jag SUR. Jättesur, mungiporna i slokande rosett under hakan liksom. Av olika skäl som jag inte ska belasta er med. I alla fall lyckades jag krångla på mig kappan trots hakrosetten och komma mig iväg till brevlådan i mörkret (behöver reflexer men hittar ju inga!). Och halar upp ett knöligt kuvert ur lådan. Hm...? äldste sonens handstil? Japp, från son med sambo! Ett grönt kort (eftersom jag inte längre har det så grönt runt mig) och några Dumle-kolor! Om ni gissar att mungiporna frigjorde sig ur rosetten och riktigt snärtade uppåt öronen med spänst och glädje så, vad kan jag säga, ja, ni gissar rätt! Kolorna är uppätna men mungipornas riktning hänger liksom kvar lite idag...
