Det började inte så bra...

Tuffade iväg med bilen till köpcentret - bara för att snopen upptäcka att affären jag skulle till inte fanns där längre! Får man verkligen lov att göra så där? Nåja, det finns ju alltid Bauhaus och där brukar de vara snälla. De gör en bra grej där - om man frågar om något tillkallas någon som kan något om just det, i stället för att där står någon stackare och pekar på kartongerna utan minsta aning om vad som är i. Typ.

Det blev dyrare än tänkt förstås, men jag var glad ändå.

Nu är det ju så att jag gillar inte maskiner som låter. Jag sågade all min ved för hand förra året. Så fick jag ont i armbågen också, och triggerfinger (fast det blev helt bra efter cortisonsprutan). Jag gillade det verkligen, inte det onda men att såga alltså. Men det är ju inte så praktiskt. Så då får man ju skärpa till sig lite.

Det var alltså efter ett djupt andetag och med vilt uppspärrade ögon som jag tryckte in spärrknappen och sedan startknappen... inget. Dvs jag var inte tillräckligt stark i fingrarna.

Släppte ut luften och gjorde om försöket, nu mer beslutsamt, knappen klickade in och.... inget. Hm...? Aha, sladden satt ju inte i vägguttaget :-D Skönt att ingen tittade på.

På tredje försöket vaknade den till liv. Och på en timme sågade jag massor med ved! Massor! Ha! Jag tror jag är kär!


Den ser helt enorm ut så där, men jag får påpeka att det är ett mycket litet bord... :-)